sliria

När jag kom hem igår var vädret underbart, så trädgårdskläderna åkte på och fram med jordsäcken. Naturligtvis även ett glas bubbel...:) Var helt inne med att plantera mina fina penseér, då ringer mobilen. Eftersom jag inte hade glasögonen på mig såg jag inte vem det var som ringde. Svarade, och började prata med en kompis trodde jag. Hon har varit lite underlig den senaste tiden och personen lät lite ledsen. Men efter 1/2 min reagerar hjärnan (äntligen ska jag väl säga) det var ju en av älsklingsungarna...Hon hade problem med dammsugaren..Jag låtsades som ingenting, men inombords log jag. Det är fantastiskt vad syn och hörsel kan spela en spratt när man blir äldre, eller så var det  bubblet..ha ha ha! Men det är underbart när ungarna ringer och ber om råd, då känns det att man är behövd om dock så små bekymmer.
Och nu en uppmaning till alla: Be högt och ljudligt till vädergudarna att vi slipper snö i helgen. Har ingen lust att ha alla mina balkonglådor i hallen, för de små sötnosarna får inte stå i snö.
Vårkramar till er alla!