Höll på att bli muta...

Vet inte varför ett gammalt minne dök upp i huvudet härom dagen, men när jag var 17-18år hade jag börjat att jobba som modell. Hade varit nere i Hamburg och jobbat, bl.a för franska Lui. När jag var hemma igen i Sverige igen ringer en fransyska jag jobbat  med och erbjuder mig ett jobb som jag inte riktigt förstod vad det gick ut på. Men jag fick en flygbiljett tillsänt mig, Sthlm-Geneve-paris -sthlm. På flygplatsen i Geneve blev jag mött av en äldre herre från Iran som var artig men hade inte så mycket kunskaper i det engelska språket. Jag minns det som igår när jag klev in i hans flotta paradvåning. Den var helt fantastisk, kändes som ett slott. Jag fick ett underbart sovrum som var i rött och guld. Ett badrum som var en boduar. Men i det läget började jag bli lite nervös, vad ville han egentligen..hade "väl" ingen större lust att gå till sängs med den gamla gubben.. Middagen var så där som man ser i filmer. Ett jätte långt matbord och vi satt i var sin ända. Naturligtvis var det äkta champagne och iranskkaviar till förrätt och en underbar köttbit m.m till huvudrätt. I det läget försökte han förklara vad mitt jobb skulle gå ut på. Han hade nämligen hamnat i onåd hos Shaen av Iran (kungen innan "mussarna" tog över) och han ville skicka dit MIG som en liten MUTA!!!!! I det läget var middagen avslutad och vi skulle "göra stan" Ja, va faan tror ni att vi hamnade..Den lyxigaste stripp/showklubben of course..Nu i detta läge började jag faktiskt erkänna att jag började bli lite skrajsen och lost. Jag var ju faktiskt i klorna på denna "gamla" gubbe å han ville skicka mig till Iran som en jävla Call-girl. Dan efter stack jag till Paris för att träffa henne som förmedlat "jobbet" och hon lät mig träffa tjejer som varit i Iran i samma ärende. Visst, de hade mycket juveler och stora hus/lägenheter och berättade att Shaen av Iran var en otroligt underbar man OM han gillade dig. Att han var otroligt generös m.m. m.m
Men HALLÅ... tror ni att jag var en jävla Call-girl eller.. Jag tog 1000franc i betalning för dagarna de slösat bort för mig och drog hem. Men så här efteråt, undra just hur det hade blivit med mitt liv om jag valt den andra vägen....
Ja, så tänker jag ofta när jag står vid ett "vägskäl" man vet ju aldrig vad som är bäst för en själv, litar ju bara på den där "förbannade" magen.
Ja kära vänner, här var ett klipp från de ljuva 70-talet!
Puss på er

Kommentarer
Postat av: Stensland

Modell? Jo jag tackar jag! Fast jag blir inte förvånad. Du är ju snygg som få:) Ses i morgon!

2008-11-09 @ 19:20:10
URL: http://stenslands.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0