Första gången jag känt rädsla för döden...
Knasigt nog är jag uppfostrad med: Vem tar livet av sig först..."Tävlingen" var min mammas,min brors och mitt sätt att överleva min fars terror i familjen. När jag var runt 10år räddade min bror mamma för att inte hoppa i Nybroviken. I samma veva räddade jag min bror att bli mördare. Han stod med min fars tjänstepistol och skulle skjuta honom när han sov. Ibland måste jag erkänna att jag ångrar det beslutet. Kanske hade brorsan inte tagit livet av sig om han hade skjutit gubben och hamnat i finkan.
Men min mamma sa att det var jag som var den som skulle orka att överleva familjen. Nu när jag levt med Arnold dessa år har jag äntligen kommit över denna "tävling". Men härom dagen blev jag sjuk, fick en sjujävla huvudvärk så jag inte kunde vistas i dagsljus. Då fick jag för mig att jag skulle få en hjärnblödning eller en brusten artär som älskade mamsen dog av. Och jag häpnade av att det gjorde mig rädd...Jag vill ju fortsätta, har ju äntligen fått ett liv som jag njuter av. Vill inte lämna Arnold och Stephan själva, hur skulle det gå??? :)
Helt otroligt att man ska komma till insikt när man är 52år, men vad är det de säger..Bättre sent en aldrig..
Love my self end YOU!!
Smack smack!
Men min mamma sa att det var jag som var den som skulle orka att överleva familjen. Nu när jag levt med Arnold dessa år har jag äntligen kommit över denna "tävling". Men härom dagen blev jag sjuk, fick en sjujävla huvudvärk så jag inte kunde vistas i dagsljus. Då fick jag för mig att jag skulle få en hjärnblödning eller en brusten artär som älskade mamsen dog av. Och jag häpnade av att det gjorde mig rädd...Jag vill ju fortsätta, har ju äntligen fått ett liv som jag njuter av. Vill inte lämna Arnold och Stephan själva, hur skulle det gå??? :)
Helt otroligt att man ska komma till insikt när man är 52år, men vad är det de säger..Bättre sent en aldrig..
Love my self end YOU!!
Smack smack!
Kommentarer
Trackback
